*Wiiie* Jag saknar Sara så jag håller på och bli tokig! Hon är som ett sånt där skönt piller. Ett beroendeframkallande piller som jag måste ha en bit av då och då för att må bra. Det går några timmar, sen får jag panik och behöver hon igen. Möjligtvis är det just det som kanske kallas för kärlek?