NUUUU KÖÖÖÖÖR VIIII!!!!!!!!
Nytt år och nya möjligheter, och här ska det fan börjas blogga igen :D
Gårdagen var kul kul.. Schysst fest å sen var det grymt med folk nere på stan eller vid hamnen dit alla går på nyår i Sundsvall :D sjuka raketer och mkt fylla, sånt gillar vi ;)
fredag 1 januari 2010
torsdag 23 april 2009
Jag såg självaste John Lennon!
Hennes gyllene hår fladdrade med lätta vingslag genom den behagliga sommarvinden. Hennes bruna ögon lyste mot mig och hennes fylliga läppar letade sig närmare mina. Hon hade ett sött litet finskuret ansikte som kunde få den allra mest pryda munk att köra omkull. Det var en ljuvlig solskensdag och där låg vi, på en brygga, i norra Kalifornien.
Stilla havets vågiga vatten smekte Golden Gates underdel och galna japaner gjorde sitt yttersta för att bli fotograferad av suckande San Francisco-bor. Någon slår plötsligt på radion. Rösten från den milt sluddriga radioprataren övergår snabbt till musikaliska toner. Musiken blir tydligare och tydligare. Det är Håkan Hellström med Ramlar. En vibrerande euforisk känsla letar sig igenom varenda fiber i min kropp. Jag kan inte sluta le.
Innan jag vet ordet av det så är vi uppe och dansar. Alla rörelser faller nu på plats. Jag kan inte tro det. Allt känns plötsligt så lätt. Rytmen har tagit över våra kroppar. Det är bara vi och musiken under den klarblå himlen. Vår värld ligger framför våra fötter och känslan av oövervinnlighet har aldrig varit klarare.
Det var ingen tillfällighet att vi kände så. De där perfekta ögonblicken i livet man så intensivt drömmer om hade sedan en tid tillbaks blivit en vardag för oss. Somliga skulle kalla det lycka, andra skulle förmodligen kalla det samma sak. Den här dagen var dock speciell. Som den romantiker jag är så väntade nu en luftballongsfärd…
Själva ballongen var vit med röda hjärtan på – med våra namn inskrivna. Det hade precis slagit om till kvällning och solen började fundera på att bege sig nedåt – i motsatt riktning vi var på väg. Nu lyfte vi från marken…
För var meter vi steg så blev människorna allt mindre. Markens oväsen ersattes av det avslappnande ljudet av vinden. Hand i hand såg vi ut över den makalöst vackra värld vi lever i. Det är lustigt hur höjdmoment stimulerar äganderätten över saker och ting. För nu ägde vi världen. Våra blickar låg på den färgglada solnedgång som lagt sitt ljus på den jättelika bron. Det var ett sånt där ögonblick som passerar i revy när man i slow-motion närmar sig sitt livs avslut. Jag visste att vår lycka bara skulle vara för en sekund men jag skulle njuta av varenda hundradel. Jag gick ned på knä…
Hon svarade med glädjetårar, fnitter och några rejäla försök att slita ut min käft i kombination med att kväva mig med sin tunga. Jag tog det som ett ja.
Strax efter vårt gemensamma glädjeskutt så ser vi något vitt närma oss. Det dröjer inte länge förrän vi ser vad det är. Det är duvor. En hel flock av dem har kommit på besök för att fira vår kärlek. Det är dessvärre inte det enda som kommit till oss. Vi känner båda doften av död. Det visar sig snart vara logiskt. Plötsligt så svävar John Lennon upp från ingenstans. Han flyger! Helt otroligt! John Lennon flyger! Ljudvågor rör sig mot oss. Vi bevittnar en livespelning i himlen! Han sjunger…
Imagine there’s no heaven
It’s easy if you try
No hell below us
Above us only sky
Imagine all the people
Living for today
Imagine there's no countries
It isn't hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people
Living life in peace
Marken under oss tynar bort. Molnen löses upp. Solen släcks. Allt blir becksvart. Det börjar regna stjärnor. Överallt – bara massa fallande stjärnor. För varje stjärna som faller bildas ett nytt markparti under oss. Som ett pussel – en bit i taget. Snart ser vi glimtar av sol igen. Vi hör skrattande barn. Vi ser svajande palmer. Världen blir reinkarnerad framför våra ögon!
Han fortsätter sjunga…
You may say that I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will be as one
Imagine no possessions
I wonder if you can
No need for greed or hunger
A brotherhood of man
Imagine all the people
Sharing all the world
Luftballongen tar sig en djärv spin och axlar oanad hastighet österut. Vi färdas genom klimatförändringar och glädje. De äter och dricker i Afrika, skakar hand och kramas i Saudiarabien. I Japan plockar man svamp. I Nya Zeeland så har man lyft ut skridskorna. I Sverige så har man slopat Jantelagen och USA har sagt upp äganderätten över världen.
John Lennon avslutar sin sång…
You may say that I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will live as one
Världen hade tillfrisknat från en livslång sjukdom orsakad av mänskligheten. En hjärttransplantation i världssjälen utfördes och resultatet blev lyckat!
Just precis när jag skulle till att skaka Mr. Lennons hand så vaknade jag. Klockan stod på 06:58. En ny vanlig skoldag väntade.
Stilla havets vågiga vatten smekte Golden Gates underdel och galna japaner gjorde sitt yttersta för att bli fotograferad av suckande San Francisco-bor. Någon slår plötsligt på radion. Rösten från den milt sluddriga radioprataren övergår snabbt till musikaliska toner. Musiken blir tydligare och tydligare. Det är Håkan Hellström med Ramlar. En vibrerande euforisk känsla letar sig igenom varenda fiber i min kropp. Jag kan inte sluta le.
Innan jag vet ordet av det så är vi uppe och dansar. Alla rörelser faller nu på plats. Jag kan inte tro det. Allt känns plötsligt så lätt. Rytmen har tagit över våra kroppar. Det är bara vi och musiken under den klarblå himlen. Vår värld ligger framför våra fötter och känslan av oövervinnlighet har aldrig varit klarare.
Det var ingen tillfällighet att vi kände så. De där perfekta ögonblicken i livet man så intensivt drömmer om hade sedan en tid tillbaks blivit en vardag för oss. Somliga skulle kalla det lycka, andra skulle förmodligen kalla det samma sak. Den här dagen var dock speciell. Som den romantiker jag är så väntade nu en luftballongsfärd…
Själva ballongen var vit med röda hjärtan på – med våra namn inskrivna. Det hade precis slagit om till kvällning och solen började fundera på att bege sig nedåt – i motsatt riktning vi var på väg. Nu lyfte vi från marken…
För var meter vi steg så blev människorna allt mindre. Markens oväsen ersattes av det avslappnande ljudet av vinden. Hand i hand såg vi ut över den makalöst vackra värld vi lever i. Det är lustigt hur höjdmoment stimulerar äganderätten över saker och ting. För nu ägde vi världen. Våra blickar låg på den färgglada solnedgång som lagt sitt ljus på den jättelika bron. Det var ett sånt där ögonblick som passerar i revy när man i slow-motion närmar sig sitt livs avslut. Jag visste att vår lycka bara skulle vara för en sekund men jag skulle njuta av varenda hundradel. Jag gick ned på knä…
Hon svarade med glädjetårar, fnitter och några rejäla försök att slita ut min käft i kombination med att kväva mig med sin tunga. Jag tog det som ett ja.
Strax efter vårt gemensamma glädjeskutt så ser vi något vitt närma oss. Det dröjer inte länge förrän vi ser vad det är. Det är duvor. En hel flock av dem har kommit på besök för att fira vår kärlek. Det är dessvärre inte det enda som kommit till oss. Vi känner båda doften av död. Det visar sig snart vara logiskt. Plötsligt så svävar John Lennon upp från ingenstans. Han flyger! Helt otroligt! John Lennon flyger! Ljudvågor rör sig mot oss. Vi bevittnar en livespelning i himlen! Han sjunger…
Imagine there’s no heaven
It’s easy if you try
No hell below us
Above us only sky
Imagine all the people
Living for today
Imagine there's no countries
It isn't hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people
Living life in peace
Marken under oss tynar bort. Molnen löses upp. Solen släcks. Allt blir becksvart. Det börjar regna stjärnor. Överallt – bara massa fallande stjärnor. För varje stjärna som faller bildas ett nytt markparti under oss. Som ett pussel – en bit i taget. Snart ser vi glimtar av sol igen. Vi hör skrattande barn. Vi ser svajande palmer. Världen blir reinkarnerad framför våra ögon!
Han fortsätter sjunga…
You may say that I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will be as one
Imagine no possessions
I wonder if you can
No need for greed or hunger
A brotherhood of man
Imagine all the people
Sharing all the world
Luftballongen tar sig en djärv spin och axlar oanad hastighet österut. Vi färdas genom klimatförändringar och glädje. De äter och dricker i Afrika, skakar hand och kramas i Saudiarabien. I Japan plockar man svamp. I Nya Zeeland så har man lyft ut skridskorna. I Sverige så har man slopat Jantelagen och USA har sagt upp äganderätten över världen.
John Lennon avslutar sin sång…
You may say that I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will live as one
Världen hade tillfrisknat från en livslång sjukdom orsakad av mänskligheten. En hjärttransplantation i världssjälen utfördes och resultatet blev lyckat!
Just precis när jag skulle till att skaka Mr. Lennons hand så vaknade jag. Klockan stod på 06:58. En ny vanlig skoldag väntade.
onsdag 15 april 2009
Den vackraste stunden i livet var den när du kom och allt var förbjudet och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om för det ekar i huvet' och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna, den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna
O jag somnade den natten i tron på att allt var en del i en kärlekshistoria men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel när jag gav dig en gloria Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick där ifrån
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Och du somna' den natten så vaken och drömde om allt som vi kunnat göra O om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt, o om nån att beröra Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten - jag liksom föll över kanten
Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick och allt var förlorat O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick allt jag hade förstorat
För så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt här sitter jag och baddar såren med salt det går åt helvete med allt
Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...
torsdag 9 april 2009
Tiden tickar...
Varje dag vaknar en gasell upp i Afrika. Den vet att den måste springa snabbare än det långsammaste lejonet, annars kommer den att bli dödad.
För att inse värdet av en far – fråga någon som inte har en.
För att inse värdet av en kram – fråga någon som aldrig blivit älskad.
För att inse värdet av tre år – fråga en student.
För att inse värdet av nio månader – fråga en mor som fött en dödfödd.
För att inse värdet av en vecka – fråga en redaktör för en veckotidning.
För att inse värdet av en sekund – fråga någon som överlevt en olycka.
Människor går ut ur livet, människor går in i livet. Människor dör mot sin vilja, människor lever mot sin vilja. Människor räknar sekunder… Sekunder till nästa tv-program. Sekunder till nästa fest. En sekund hit. En sekund dit. Och klockar tickar…
Just i det här ögonblicket så ligger en gammal gumma på sin dödsbädd, tittar djupt in i sitt barns ögon för sista gången. Ssssch, var inte rädd. Den vita hästen kommer att föra dig hem.
Just i det här ögonblicket så promenerar en liten nioårig flicka hem… Men hon hinner inte. Hon ser inte männen bakom henne. De sliter upp hennes blus och drar av hennes byxor. Innan ni har läst klart inlägget så är hon förstörd för alltid.
Avslitna ben, blodiga fingrar och såriga ansikten. Människor krälar fram för gatorna, endast med en sista bedjan i livet: Gör slut på mitt lidande – SKJUT MIG!
Varje dag vaknar ett lejon upp. Den vet att den måste springa snabbare än den långsammaste gasellen, annars kommer den att svälta ihjäl.
Om du visste, att det här var ditt sista samtal med din mor, skulle du spela in det på band för att aldrig glömma hennes röst?
Om du visste, att den här kramen skulle bli den sista du någonsin har med din pappa, skulle du krama åt lite extra då?
Om du visste, att den här minuten var den sista minut du och din bästa kompis någonsin kommer att ha tillsammans, skulle du berätta hur mycket du älskar honom/henne eller ta för givet att den visste?
Tiden väntar inte på någon. Så om du väntar på något, varför inte göra det nu? Underskatta aldrig tre ord: Jag älskar dig! Säg det. Säg det nu! Inte till mig, du vet vem/vilka du skall säga det till. Viska i deras öra hur mycket du älskar dem och att du alltid så kommer göra. För, om morgondagen aldrig kommer, då har du inget att ångra.
Det spelar ingen roll om du är en gasell eller ett lejon. När morgonen gryr, då är det bäst att du börjar springa.
För att inse värdet av en far – fråga någon som inte har en.
För att inse värdet av en kram – fråga någon som aldrig blivit älskad.
För att inse värdet av tre år – fråga en student.
För att inse värdet av nio månader – fråga en mor som fött en dödfödd.
För att inse värdet av en vecka – fråga en redaktör för en veckotidning.
För att inse värdet av en sekund – fråga någon som överlevt en olycka.
Människor går ut ur livet, människor går in i livet. Människor dör mot sin vilja, människor lever mot sin vilja. Människor räknar sekunder… Sekunder till nästa tv-program. Sekunder till nästa fest. En sekund hit. En sekund dit. Och klockar tickar…
Just i det här ögonblicket så ligger en gammal gumma på sin dödsbädd, tittar djupt in i sitt barns ögon för sista gången. Ssssch, var inte rädd. Den vita hästen kommer att föra dig hem.
Just i det här ögonblicket så promenerar en liten nioårig flicka hem… Men hon hinner inte. Hon ser inte männen bakom henne. De sliter upp hennes blus och drar av hennes byxor. Innan ni har läst klart inlägget så är hon förstörd för alltid.
Avslitna ben, blodiga fingrar och såriga ansikten. Människor krälar fram för gatorna, endast med en sista bedjan i livet: Gör slut på mitt lidande – SKJUT MIG!
Varje dag vaknar ett lejon upp. Den vet att den måste springa snabbare än den långsammaste gasellen, annars kommer den att svälta ihjäl.
Om du visste, att det här var ditt sista samtal med din mor, skulle du spela in det på band för att aldrig glömma hennes röst?
Om du visste, att den här kramen skulle bli den sista du någonsin har med din pappa, skulle du krama åt lite extra då?
Om du visste, att den här minuten var den sista minut du och din bästa kompis någonsin kommer att ha tillsammans, skulle du berätta hur mycket du älskar honom/henne eller ta för givet att den visste?
Tiden väntar inte på någon. Så om du väntar på något, varför inte göra det nu? Underskatta aldrig tre ord: Jag älskar dig! Säg det. Säg det nu! Inte till mig, du vet vem/vilka du skall säga det till. Viska i deras öra hur mycket du älskar dem och att du alltid så kommer göra. För, om morgondagen aldrig kommer, då har du inget att ångra.
Det spelar ingen roll om du är en gasell eller ett lejon. När morgonen gryr, då är det bäst att du börjar springa.
fredag 3 april 2009
Vad är meningen med livet?
Har ni någonsin ställt er den komplexa frågan: Vad är meningen med livet? Kom ni fram till något, eller valde ni snabbare än USA hinner bomba sönder ett land, att lämna frågan då svaret bara är en spekulation?
En del anser ju att livets mening är att dö, riktiga muntergökar det där. En annan del menar på att det går ut på att föröka sig, sprida sitt arv vidare. Somliga förbereder sitt nuvarande liv inför nästa, de tror bestämt på reinkarnation, dvs återfödelse. Sen finns det ju en del glada tonåringar som envist hävdar att det handlar om att samla på sig så många statuspoäng som möjligt på Lunarstorm.
Jag har själv lite filosofier angående denna väldigt dryga och omfattande fråga. Men innan dessa får ta utlopp, så har vi en del andra som tyckt till angående rubriken. En del väldigt beundransvärda kändisar, förutsatt att beundransvärd inte innebär något positivt i sammanhanget, har fattat sina ord i exklusiva intervjuer med unge Herr Berglund. Skall vi titta närmare på dem? Sluta nicka för fan! Tror ni verkligen att jag kan se vad ni gör? Jag såg alltihop.
I min första intervju så ställdes jag öga mot öga med Fredrik Virtanen.
Erik: Fredrik Virtanen! Dig var det längesen man såg, tacka fan för det. Vill du berätta för mig vad du anser din mening med livet är?
Virtanen: Min mening är att fortsätta sända mitt pinsamma skitprogram som ingen djävel tittar på. Sen är det paaarteeey på Stureplan som gäller. Om jag har riktig tur så avslutas kvällarna med att jag går hem och ligger med nyfyllda 18-åringar, förutsatt att jag får upp den, naturligtvis.
I min andra intervju så väntade Linda Rosing…
Erik: Linda, mitt lilla asplöv. Förklara för mig vad du anser vara din mening med livet?
Rosing: Aaasåååå, jah…jahh tycker så här. Eeehm, vad var frågan nu igen?
Erik: Eeeeh, meningen med livet!?
Rosing: Just det, just det. Jo aaassååå, så här tycker jah. Min kompis, Natacha Peyre heter hon, sade något jättesmart häromdan. Hon é bah sååå smart. Hon tyckte, hon tyckte så här. Så här tyckte hon. Meningen med livet…är att ha kul. Och jag, jag blev helt tyst. INGEN kan pejla Natachas djup!
Erik: …Mellan brösten, ja.
I min tredje intervju så möttes jag av någon aningen mer intelligent än BB-”stjärnan”, nämligen vår statsminister, Fredrik Reinfeldt.
Erik: Trevligt att träffas osv. Slut på artigheterna. Vad i helvete anser du att livets mening är? Eller vänta, jag omformulerar: Vad anser du vara din mening med livet?
Reinfeldt: God dag min gode herre. Vilken god dag det är, en vacker dag som denna dag. Meningen med mitt liv är att styra Sverige med ödmjukhet, intelligens och en stor summa manipulation. Till min fördel så är det svenska folket bra korkat.
Erik: Var inte det där lite elakt sagt om sitt eget folk?
Reinfeldt: Säg mig, var det inte moderaterna som vann valet?
Erik: Åh Fredrik, där fick du mig allt.
I min fjärde och sista intervju så tog jag tillfället i akt att fråga ut Drottning Silvia.
Erik: Heeej! Varsågod och sitt, känn dig som hemma. Fis dock gärna inte, så trevligt skall vi inte ha det. Så…vad säger du, vill du berätta för pappa vad du anser vara din mening med livet?
Silvia: Jak prat ikk svänsk. Vi kak engläsch prat?
Erik: Sure. What do you think life is all about?
Silvia: Jak prat ikk engläsch. Vi kak tyskisch prat?
Erik: Ja naturlich. Was ist die meinung mit unsere existenz?
Silvia: Jak prat ikk tyskisch. Vi kak fränsch prat?
Erik: Äääh, stick åt helvete.
Observera följande: Intervjuerna är förkortade i det hänseendet att giva läsaren den mest väsentliga informationen. En del har klippts bort, detta pga juridiska skäl.
Även om ovanstående kommentarer egentligen inte sade så mycket, så har de alla något gemensamt. Sin egen individuella mening, vilket jag också anser vara livets mening – meningen med livet är att hitta sin egen mening. Att stilla sitt hungriga hjärta – självförverkliga sig själv – oavsett vad det innebär.
Meningen med livet har det spekulerats om i alla tider. Vad vi gör här, vårt syfte, vart vi är på väg – och i så fall varför vi är på väg, hur kommer det att sluta – och när började det ens? En annan stor fråga är vad som händer efter döden. Alla dessa frågor har stora filosofer och människor överhuvudtaget försökt att besvara, men det går endast att spekulera. Och kanske, kanske så spelar det inte ens någon roll? Vi lever tills vi dör, vad mer kan vi göra?
Vi föds, växer upp, tar studenten, skaffar jobb, skaffar familj, åldras och dör. Snart sitter man väl där, på terrassen en solig juli-kväll, 20xx, och berättar för sina barnbarn, om hur livet var när man själv var ung. För det är väl så det funkar, pensionsåldern har blivit eller kanske alltid varit, en tid för reflektion av det förgångna.
Jag måste medge, vad gäller liv efter döden, så tror jag väldigt starkt på reinkarnation. Jag tror inte det finns något slut överhuvudtaget, det är en evighetscykel det här – som går i olika former. Och i det här livet, så har jag beslutat mig för att vara orädd. Jag har beslutat mig för att gå min alldeles egna väg, och aldrig någonsin tvivla på min kapacitet som människa. Jag har beslutat att pengar ej skall få styra mitt liv. Jag har beslutat mig för att vara en optimistisk drömmare till mitt eget leverne, men realist till det som sker utanför mitt räckhåll. Jag har beslutat mig för att jordens hat inte skall få förstöra min kärlek. Och, jag har beslutat, att innan jag tar mitt sista andetag, i detta liv, så skall jag ha gjort ett ärligt försök till att göra något större i denna värld. Och jag tänker aldrig, aldrig någonsin, vara rädd för att misslyckas...
Oroa dig inte för framtiden, de största problemen i ditt liv kommer du förmodligen inte ens ha tänkt på, de blixtrar till och överraskar dig när du är som minst förberedd.
Känn dig inte skyldig för att du inte vet vad du vill göra med ditt liv. Det mesta av livets händelser kommer ändå aldrig att vara planerade.
Glöm aldrig bort den enkla regeln: Vågar du så vinner du! Den som inte är modig nog att ta risker kommer inte att uppnå något i livet.
Slutligen: Även den som inte anser livet ha en mening, bör finna sin egen mening. För vad vore livet värt, om det inte fanns något som motiverade en? Säg mig, hur är det möjligt att uppnå framgång utan mål?
(oj, blev nog mitt längsta blogginlägg nånsin)
En del anser ju att livets mening är att dö, riktiga muntergökar det där. En annan del menar på att det går ut på att föröka sig, sprida sitt arv vidare. Somliga förbereder sitt nuvarande liv inför nästa, de tror bestämt på reinkarnation, dvs återfödelse. Sen finns det ju en del glada tonåringar som envist hävdar att det handlar om att samla på sig så många statuspoäng som möjligt på Lunarstorm.
Jag har själv lite filosofier angående denna väldigt dryga och omfattande fråga. Men innan dessa får ta utlopp, så har vi en del andra som tyckt till angående rubriken. En del väldigt beundransvärda kändisar, förutsatt att beundransvärd inte innebär något positivt i sammanhanget, har fattat sina ord i exklusiva intervjuer med unge Herr Berglund. Skall vi titta närmare på dem? Sluta nicka för fan! Tror ni verkligen att jag kan se vad ni gör? Jag såg alltihop.
I min första intervju så ställdes jag öga mot öga med Fredrik Virtanen.
Erik: Fredrik Virtanen! Dig var det längesen man såg, tacka fan för det. Vill du berätta för mig vad du anser din mening med livet är?
Virtanen: Min mening är att fortsätta sända mitt pinsamma skitprogram som ingen djävel tittar på. Sen är det paaarteeey på Stureplan som gäller. Om jag har riktig tur så avslutas kvällarna med att jag går hem och ligger med nyfyllda 18-åringar, förutsatt att jag får upp den, naturligtvis.
I min andra intervju så väntade Linda Rosing…
Erik: Linda, mitt lilla asplöv. Förklara för mig vad du anser vara din mening med livet?
Rosing: Aaasåååå, jah…jahh tycker så här. Eeehm, vad var frågan nu igen?
Erik: Eeeeh, meningen med livet!?
Rosing: Just det, just det. Jo aaassååå, så här tycker jah. Min kompis, Natacha Peyre heter hon, sade något jättesmart häromdan. Hon é bah sååå smart. Hon tyckte, hon tyckte så här. Så här tyckte hon. Meningen med livet…är att ha kul. Och jag, jag blev helt tyst. INGEN kan pejla Natachas djup!
Erik: …Mellan brösten, ja.
I min tredje intervju så möttes jag av någon aningen mer intelligent än BB-”stjärnan”, nämligen vår statsminister, Fredrik Reinfeldt.
Erik: Trevligt att träffas osv. Slut på artigheterna. Vad i helvete anser du att livets mening är? Eller vänta, jag omformulerar: Vad anser du vara din mening med livet?
Reinfeldt: God dag min gode herre. Vilken god dag det är, en vacker dag som denna dag. Meningen med mitt liv är att styra Sverige med ödmjukhet, intelligens och en stor summa manipulation. Till min fördel så är det svenska folket bra korkat.
Erik: Var inte det där lite elakt sagt om sitt eget folk?
Reinfeldt: Säg mig, var det inte moderaterna som vann valet?
Erik: Åh Fredrik, där fick du mig allt.
I min fjärde och sista intervju så tog jag tillfället i akt att fråga ut Drottning Silvia.
Erik: Heeej! Varsågod och sitt, känn dig som hemma. Fis dock gärna inte, så trevligt skall vi inte ha det. Så…vad säger du, vill du berätta för pappa vad du anser vara din mening med livet?
Silvia: Jak prat ikk svänsk. Vi kak engläsch prat?
Erik: Sure. What do you think life is all about?
Silvia: Jak prat ikk engläsch. Vi kak tyskisch prat?
Erik: Ja naturlich. Was ist die meinung mit unsere existenz?
Silvia: Jak prat ikk tyskisch. Vi kak fränsch prat?
Erik: Äääh, stick åt helvete.
Observera följande: Intervjuerna är förkortade i det hänseendet att giva läsaren den mest väsentliga informationen. En del har klippts bort, detta pga juridiska skäl.
Även om ovanstående kommentarer egentligen inte sade så mycket, så har de alla något gemensamt. Sin egen individuella mening, vilket jag också anser vara livets mening – meningen med livet är att hitta sin egen mening. Att stilla sitt hungriga hjärta – självförverkliga sig själv – oavsett vad det innebär.
Meningen med livet har det spekulerats om i alla tider. Vad vi gör här, vårt syfte, vart vi är på väg – och i så fall varför vi är på väg, hur kommer det att sluta – och när började det ens? En annan stor fråga är vad som händer efter döden. Alla dessa frågor har stora filosofer och människor överhuvudtaget försökt att besvara, men det går endast att spekulera. Och kanske, kanske så spelar det inte ens någon roll? Vi lever tills vi dör, vad mer kan vi göra?
Vi föds, växer upp, tar studenten, skaffar jobb, skaffar familj, åldras och dör. Snart sitter man väl där, på terrassen en solig juli-kväll, 20xx, och berättar för sina barnbarn, om hur livet var när man själv var ung. För det är väl så det funkar, pensionsåldern har blivit eller kanske alltid varit, en tid för reflektion av det förgångna.
Jag måste medge, vad gäller liv efter döden, så tror jag väldigt starkt på reinkarnation. Jag tror inte det finns något slut överhuvudtaget, det är en evighetscykel det här – som går i olika former. Och i det här livet, så har jag beslutat mig för att vara orädd. Jag har beslutat mig för att gå min alldeles egna väg, och aldrig någonsin tvivla på min kapacitet som människa. Jag har beslutat att pengar ej skall få styra mitt liv. Jag har beslutat mig för att vara en optimistisk drömmare till mitt eget leverne, men realist till det som sker utanför mitt räckhåll. Jag har beslutat mig för att jordens hat inte skall få förstöra min kärlek. Och, jag har beslutat, att innan jag tar mitt sista andetag, i detta liv, så skall jag ha gjort ett ärligt försök till att göra något större i denna värld. Och jag tänker aldrig, aldrig någonsin, vara rädd för att misslyckas...
Oroa dig inte för framtiden, de största problemen i ditt liv kommer du förmodligen inte ens ha tänkt på, de blixtrar till och överraskar dig när du är som minst förberedd.
Känn dig inte skyldig för att du inte vet vad du vill göra med ditt liv. Det mesta av livets händelser kommer ändå aldrig att vara planerade.
Glöm aldrig bort den enkla regeln: Vågar du så vinner du! Den som inte är modig nog att ta risker kommer inte att uppnå något i livet.
Slutligen: Även den som inte anser livet ha en mening, bör finna sin egen mening. För vad vore livet värt, om det inte fanns något som motiverade en? Säg mig, hur är det möjligt att uppnå framgång utan mål?
(oj, blev nog mitt längsta blogginlägg nånsin)
torsdag 2 april 2009
Snurra flaskan
jag har aldrig
sanning eller konsekvens
vad vill du veta om mig?
fråga bara
jag berättar vad som helst
Det var 17 år
17 år i staden där jag växte upp och så
märker du hur fort det går?
och jag var 17 år ville inte va den
som blev kvar
Jag har slitit ut så många skor
i en stad där ingen längre bor
Veronica Maggio - 17 år
jag har aldrig
sanning eller konsekvens
vad vill du veta om mig?
fråga bara
jag berättar vad som helst
Det var 17 år
17 år i staden där jag växte upp och så
märker du hur fort det går?
och jag var 17 år ville inte va den
som blev kvar
Jag har slitit ut så många skor
i en stad där ingen längre bor
Veronica Maggio - 17 år
måndag 23 mars 2009
SKÄMS SUNDSVALL
Nu äre klart, artistsläppet skedde idag den 23 Mars till den kommande Gatufesten i Sundsvall till sommaren, besvikelsen = enorm!
Sundsvall marknadsför sina största gig i Tomas Ledin, Ace of base, Lena & Orup, Ulf Lundell, Jerry Williams, Hammerfall, Soundtrack of our lives och A-camp - MÄKTIGT VA??
Slänger sedan ena ögat mot Storsjöyran där redan Amy Macdonald, Tv on the radio, Sugerplum fairy, Hello saferide, Frida Hyvönen, Fatboy, Lasse Lindh, Thåström jaaa listan kan göras lång är redan klara för längesen (+ att de jobbar på mkt mer)
Fy fan för Norrlands såkallade huvudstad *skratt*
jag skäms!
Sundsvall marknadsför sina största gig i Tomas Ledin, Ace of base, Lena & Orup, Ulf Lundell, Jerry Williams, Hammerfall, Soundtrack of our lives och A-camp - MÄKTIGT VA??
Slänger sedan ena ögat mot Storsjöyran där redan Amy Macdonald, Tv on the radio, Sugerplum fairy, Hello saferide, Frida Hyvönen, Fatboy, Lasse Lindh, Thåström jaaa listan kan göras lång är redan klara för längesen (+ att de jobbar på mkt mer)
Fy fan för Norrlands såkallade huvudstad *skratt*
jag skäms!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
