Jag såg självaste John Lennon!

Hennes gyllene hår fladdrade med lätta vingslag genom den behagliga sommarvinden. Hennes bruna ögon lyste mot mig och hennes fylliga läppar letade sig närmare mina. Hon hade ett sött litet finskuret ansikte som kunde få den allra mest pryda munk att köra omkull. Det var en ljuvlig solskensdag och där låg vi, på en brygga, i norra Kalifornien.

Stilla havets vågiga vatten smekte Golden Gates underdel och galna japaner gjorde sitt yttersta för att bli fotograferad av suckande San Francisco-bor. Någon slår plötsligt på radion. Rösten från den milt sluddriga radioprataren övergår snabbt till musikaliska toner. Musiken blir tydligare och tydligare. Det är Håkan Hellström med Ramlar. En vibrerande euforisk känsla letar sig igenom varenda fiber i min kropp. Jag kan inte sluta le.

Innan jag vet ordet av det så är vi uppe och dansar. Alla rörelser faller nu på plats. Jag kan inte tro det. Allt känns plötsligt så lätt. Rytmen har tagit över våra kroppar. Det är bara vi och musiken under den klarblå himlen. Vår värld ligger framför våra fötter och känslan av oövervinnlighet har aldrig varit klarare.

Det var ingen tillfällighet att vi kände så. De där perfekta ögonblicken i livet man så intensivt drömmer om hade sedan en tid tillbaks blivit en vardag för oss. Somliga skulle kalla det lycka, andra skulle förmodligen kalla det samma sak. Den här dagen var dock speciell. Som den romantiker jag är så väntade nu en luftballongsfärd…

Själva ballongen var vit med röda hjärtan på – med våra namn inskrivna. Det hade precis slagit om till kvällning och solen började fundera på att bege sig nedåt – i motsatt riktning vi var på väg. Nu lyfte vi från marken…

För var meter vi steg så blev människorna allt mindre. Markens oväsen ersattes av det avslappnande ljudet av vinden. Hand i hand såg vi ut över den makalöst vackra värld vi lever i. Det är lustigt hur höjdmoment stimulerar äganderätten över saker och ting. För nu ägde vi världen. Våra blickar låg på den färgglada solnedgång som lagt sitt ljus på den jättelika bron. Det var ett sånt där ögonblick som passerar i revy när man i slow-motion närmar sig sitt livs avslut. Jag visste att vår lycka bara skulle vara för en sekund men jag skulle njuta av varenda hundradel. Jag gick ned på knä…

Hon svarade med glädjetårar, fnitter och några rejäla försök att slita ut min käft i kombination med att kväva mig med sin tunga. Jag tog det som ett ja.

Strax efter vårt gemensamma glädjeskutt så ser vi något vitt närma oss. Det dröjer inte länge förrän vi ser vad det är. Det är duvor. En hel flock av dem har kommit på besök för att fira vår kärlek. Det är dessvärre inte det enda som kommit till oss. Vi känner båda doften av död. Det visar sig snart vara logiskt. Plötsligt så svävar John Lennon upp från ingenstans. Han flyger! Helt otroligt! John Lennon flyger! Ljudvågor rör sig mot oss. Vi bevittnar en livespelning i himlen! Han sjunger…

Imagine there’s no heaven
It’s easy if you try
No hell below us
Above us only sky
Imagine all the people
Living for today

Imagine there's no countries
It isn't hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people
Living life in peace

Marken under oss tynar bort. Molnen löses upp. Solen släcks. Allt blir becksvart. Det börjar regna stjärnor. Överallt – bara massa fallande stjärnor. För varje stjärna som faller bildas ett nytt markparti under oss. Som ett pussel – en bit i taget. Snart ser vi glimtar av sol igen. Vi hör skrattande barn. Vi ser svajande palmer. Världen blir reinkarnerad framför våra ögon!

Han fortsätter sjunga…

You may say that I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will be as one

Imagine no possessions
I wonder if you can
No need for greed or hunger
A brotherhood of man
Imagine all the people
Sharing all the world

Luftballongen tar sig en djärv spin och axlar oanad hastighet österut. Vi färdas genom klimatförändringar och glädje. De äter och dricker i Afrika, skakar hand och kramas i Saudiarabien. I Japan plockar man svamp. I Nya Zeeland så har man lyft ut skridskorna. I Sverige så har man slopat Jantelagen och USA har sagt upp äganderätten över världen.

John Lennon avslutar sin sång…

You may say that I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will live as one

Världen hade tillfrisknat från en livslång sjukdom orsakad av mänskligheten. En hjärttransplantation i världssjälen utfördes och resultatet blev lyckat!

Just precis när jag skulle till att skaka Mr. Lennons hand så vaknade jag. Klockan stod på 06:58. En ny vanlig skoldag väntade.