Vad är meningen med livet?

Har ni någonsin ställt er den komplexa frågan: Vad är meningen med livet? Kom ni fram till något, eller valde ni snabbare än USA hinner bomba sönder ett land, att lämna frågan då svaret bara är en spekulation?

En del anser ju att livets mening är att dö, riktiga muntergökar det där. En annan del menar på att det går ut på att föröka sig, sprida sitt arv vidare. Somliga förbereder sitt nuvarande liv inför nästa, de tror bestämt på reinkarnation, dvs återfödelse. Sen finns det ju en del glada tonåringar som envist hävdar att det handlar om att samla på sig så många statuspoäng som möjligt på Lunarstorm.

Jag har själv lite filosofier angående denna väldigt dryga och omfattande fråga. Men innan dessa får ta utlopp, så har vi en del andra som tyckt till angående rubriken. En del väldigt beundransvärda kändisar, förutsatt att beundransvärd inte innebär något positivt i sammanhanget, har fattat sina ord i exklusiva intervjuer med unge Herr Berglund. Skall vi titta närmare på dem? Sluta nicka för fan! Tror ni verkligen att jag kan se vad ni gör? Jag såg alltihop.

I min första intervju så ställdes jag öga mot öga med Fredrik Virtanen.

Erik: Fredrik Virtanen! Dig var det längesen man såg, tacka fan för det. Vill du berätta för mig vad du anser din mening med livet är?
Virtanen: Min mening är att fortsätta sända mitt pinsamma skitprogram som ingen djävel tittar på. Sen är det paaarteeey på Stureplan som gäller. Om jag har riktig tur så avslutas kvällarna med att jag går hem och ligger med nyfyllda 18-åringar, förutsatt att jag får upp den, naturligtvis.

I min andra intervju så väntade Linda Rosing…

Erik: Linda, mitt lilla asplöv. Förklara för mig vad du anser vara din mening med livet?
Rosing: Aaasåååå, jah…jahh tycker så här. Eeehm, vad var frågan nu igen?
Erik: Eeeeh, meningen med livet!?
Rosing: Just det, just det. Jo aaassååå, så här tycker jah. Min kompis, Natacha Peyre heter hon, sade något jättesmart häromdan. Hon é bah sååå smart. Hon tyckte, hon tyckte så här. Så här tyckte hon. Meningen med livet…är att ha kul. Och jag, jag blev helt tyst. INGEN kan pejla Natachas djup!
Erik: …Mellan brösten, ja.

I min tredje intervju så möttes jag av någon aningen mer intelligent än BB-”stjärnan”, nämligen vår statsminister, Fredrik Reinfeldt.

Erik: Trevligt att träffas osv. Slut på artigheterna. Vad i helvete anser du att livets mening är? Eller vänta, jag omformulerar: Vad anser du vara din mening med livet?
Reinfeldt: God dag min gode herre. Vilken god dag det är, en vacker dag som denna dag. Meningen med mitt liv är att styra Sverige med ödmjukhet, intelligens och en stor summa manipulation. Till min fördel så är det svenska folket bra korkat.
Erik: Var inte det där lite elakt sagt om sitt eget folk?
Reinfeldt: Säg mig, var det inte moderaterna som vann valet?
Erik: Åh Fredrik, där fick du mig allt.

I min fjärde och sista intervju så tog jag tillfället i akt att fråga ut Drottning Silvia.

Erik: Heeej! Varsågod och sitt, känn dig som hemma. Fis dock gärna inte, så trevligt skall vi inte ha det. Så…vad säger du, vill du berätta för pappa vad du anser vara din mening med livet?
Silvia: Jak prat ikk svänsk. Vi kak engläsch prat?
Erik: Sure. What do you think life is all about?
Silvia: Jak prat ikk engläsch. Vi kak tyskisch prat?
Erik: Ja naturlich. Was ist die meinung mit unsere existenz?
Silvia: Jak prat ikk tyskisch. Vi kak fränsch prat?
Erik: Äääh, stick åt helvete.

Observera följande: Intervjuerna är förkortade i det hänseendet att giva läsaren den mest väsentliga informationen. En del har klippts bort, detta pga juridiska skäl.


Även om ovanstående kommentarer egentligen inte sade så mycket, så har de alla något gemensamt. Sin egen individuella mening, vilket jag också anser vara livets mening – meningen med livet är att hitta sin egen mening. Att stilla sitt hungriga hjärta – självförverkliga sig själv – oavsett vad det innebär.

Meningen med livet har det spekulerats om i alla tider. Vad vi gör här, vårt syfte, vart vi är på väg – och i så fall varför vi är på väg, hur kommer det att sluta – och när började det ens? En annan stor fråga är vad som händer efter döden. Alla dessa frågor har stora filosofer och människor överhuvudtaget försökt att besvara, men det går endast att spekulera. Och kanske, kanske så spelar det inte ens någon roll? Vi lever tills vi dör, vad mer kan vi göra?

Vi föds, växer upp, tar studenten, skaffar jobb, skaffar familj, åldras och dör. Snart sitter man väl där, på terrassen en solig juli-kväll, 20xx, och berättar för sina barnbarn, om hur livet var när man själv var ung. För det är väl så det funkar, pensionsåldern har blivit eller kanske alltid varit, en tid för reflektion av det förgångna.

Jag måste medge, vad gäller liv efter döden, så tror jag väldigt starkt på reinkarnation. Jag tror inte det finns något slut överhuvudtaget, det är en evighetscykel det här – som går i olika former. Och i det här livet, så har jag beslutat mig för att vara orädd. Jag har beslutat mig för att gå min alldeles egna väg, och aldrig någonsin tvivla på min kapacitet som människa. Jag har beslutat att pengar ej skall få styra mitt liv. Jag har beslutat mig för att vara en optimistisk drömmare till mitt eget leverne, men realist till det som sker utanför mitt räckhåll. Jag har beslutat mig för att jordens hat inte skall få förstöra min kärlek. Och, jag har beslutat, att innan jag tar mitt sista andetag, i detta liv, så skall jag ha gjort ett ärligt försök till att göra något större i denna värld. Och jag tänker aldrig, aldrig någonsin, vara rädd för att misslyckas...

Oroa dig inte för framtiden, de största problemen i ditt liv kommer du förmodligen inte ens ha tänkt på, de blixtrar till och överraskar dig när du är som minst förberedd.

Känn dig inte skyldig för att du inte vet vad du vill göra med ditt liv. Det mesta av livets händelser kommer ändå aldrig att vara planerade.

Glöm aldrig bort den enkla regeln: Vågar du så vinner du! Den som inte är modig nog att ta risker kommer inte att uppnå något i livet.

Slutligen: Även den som inte anser livet ha en mening, bör finna sin egen mening. För vad vore livet värt, om det inte fanns något som motiverade en? Säg mig, hur är det möjligt att uppnå framgång utan mål?

(oj, blev nog mitt längsta blogginlägg nånsin)